Att föda barn är de häftigaste och underbaraste jag gjort i hela mitt liv. Jag är evigt glad och tacksam att jag över huvud taget kan få barn. Men..
min kropp är inte skapt för att vara gravid. Jag hoppas att jag kan blicka tillbaka och minnas hur jobbigt jag tyckte de var. Jag ska njuta av varenda sekund utan denna kula på magen.
Jag ska njuta av att knyta skorna på Theo, att ha honom i mitt knä tätt in till mig, att leka på golvet med honom utan att stöna och stånka, att natta och hålla honom i handen utan att magen kläms över sängkanten. Och såå mycket annat..
Jag är less på att inte kunna göra allt jag egentligen vill göra, och speciellt med Theo.
Men som sagt, jag är glad över att jag kan få barn och som tur är så är de bara 9 månader man är gravid och sen får man vara med om de coolaste i världen.
En vecka över tiden idag och de verkar inte komma någon bebis idag heller. Hos barnmorskan igår gick de bra, inget nytt och hon ville inte göra någon hinnsvepning, ”de bästa är om de får komma igång av sig själv” så sant, så sant. Ut kommer ju ungen förr eller senare. Vi fick en tid hos specialistmödravården nästa vecka, så de är nästa datum att se fram emot.
I helgen ska vi på stugsista hos mamma och pappa. Vi ska äta gott, basta (inte jag), leka och med ett trevligt sällskap förstås. Jag hade önskat att jag fick ta med mig min lilla bebis och visa upp varelsen, men inte de inte.
Nu ska jag vila medans lilleman sover. Tjing!