Ni som såg programmet ”Sofias änglar” vet säkert vem Elisabeth var. Hon som levde med obotlig cancer och hade man och 3 barn.
Ända sedan programmet visades har jag följt hennes blogg. På slutet har man kunnat läsa om hur hon bara blir sämre och sämre men har kämpat ända in i de sista.
Igår, lördag, tog hon sina sista andetag och somnade in i kretsen av de närmaste.
Hon behöver inte längre lida, men hennes barn och man har förlorat en fantastisk mamma och fru.
Inte nog med det så får hennes mor vara med om att begrava sin egen dotter, så ska det inte vara.

Mina tankar går till hennes familj och vänner som måste ha de jobbigt nu.

När jag läste hennes sista inlägg på bloggen, som såklart var skrivet av någon annan än henne själv, så kände jag på en gång att livet är så orättvist. Vem är jag att klaga på att jag inte får 8 timmars nattsömn? Att jag inte har råd med dom fina skorna? Att jag självförvållat var ute med kompisar igår och har mått lite dåligt idag?
Näe fy skam mig är de inte synd om!
Livet är skört, men man måste ändå leva livet och ta vara på varje minut.

Vila i frid Elisabeth!