Gokväll!
De vore fel av mig att säga att jag är less på mina barn, för de är jag inte. Jag har varit hemma i över 2 år nu, som
mammaledig, jag saknar ett liv utanför barnbubblan. Att få låsa dörren på toaletten och få göra sina behov i ensamhet, äta en lunch på rätt tid och på minst 10 min och inte max 10 min, få prata med vuxna människor utan ett barn på höften och bara en sån sak som att få dricka varmt kaffe.
De längtar jag efter, så de är med glädje jag hoppar på detta jobb i sommar. Och då får pappan vara med sina små vilddjur om dagarna.
Men så fjantig som jag är så kommer jag givetvis sakna dom när jag är borta, de kommer kännas tomt.
Där här är nog nyttig för oss alla fyra. För Theo som diggar sin pappa och helst vill vara med honom, Tone som inte har sin pappa som favorit får lära sig att vara utan mamma (som hon annars håller sig fast i som en koalabjörn), och för mig som får längta efter T&T, istället för att gnälla över att dom gnäller.
Imorrn börjar allvaret med inskolning och ingen är mer laddad än jag.
mina små raringar!