Idag är de fredag och jag har varit ute och kört bil igen. De sägs ju att man ska ut på en gång och inte dra ut på de.
Med hjärtat i halsgropen varje gång någon korsade min väg, så tog jag mig från stöcke till röbäck.

I onsdags efter krocken så åkte Kristofer och hämtade en hyrbil som ingick i hans bilförsäkring, så vi är inte utan bil, bara utan vår egen bil.
Och igår åkte han och hämtade ut en ny bilbarnstol och hämtade några saker ur den krockade bilen.
Om bilen går att laga eller ej de vet vi inte, men troligtvis inte. De dröjer nog innan vi får något besked om de.

Jag tror inte att jag har fattat de än. Fattat att de var så nära ögat att mista både livet och barnen. De kan gå så fort.
Den där chocken som alla pratar om, den kanske kommer. Men för mig föll stenen från mina axlar redan när jag såg att barnen levde och jag stog på mina ben.

Idag har vi iaf varit hos Anne och Milia, vi tog en härlig promenad till 4H-gården i röbäck för att barnen skulle få se på djuren, men när vi väl var framma så sov alla 3. Men jag och Anne fick iaf se lite djur.
Nu ser vi på idol, Theo vill inte sova. Han gråter inte utan skrattar bara och vill leka.
Han sover ungefär 1h på dagen, och de verkar som att vi får dra ner den sovstunden till ca 45min.
Nu är de nog dags att göra ett nytt försök till att få honom och sova, han borde ha somnat för minst 1h sedan.

Ha en bra kväll gott folk!