Nu är dagen D här och snart förbi. Dagen som vi har väntat och längtat till i 9 månader, och mer verkar vi få vänta.
BF är ett datum precis som vilket som helst mellan vecka 38-42. Bebisen tittar ut när den är färdigbakad och de är tydligen inte vår bebis än.

Jag måste säga att jag är fruktansvärt less. Att ständigt kånka runt på en 1-åring eller ha honom bakom hälarna, samtidigt som jag bär på en basketboll (eller medicinboll kanske jag kan kalla de) de tar på krafterna.
Mina dagar är väldigt enformiga, men Theo är glad och nöjd och de är huvudsaken.

Vi brukar ta en promenad på morgonen till någon lekplats med sandlåda, där är vi tills de är dax för lunch, efter lunchen sover han 1½ timme och jag ungefär 1 timme. Sen är jag död.. min pigga tid på dygnet brukar vara på förmiddagen så därför försöker jag hitta på något då. Efter vilan så brukar vi bara mysa eller gå ut på gården och leka. Han gillar att vara ute och de är skönt för mig, för då klarar han sig själv och jag behöver inte bära på honom.

Imorrn kommer Anne och Milia hit på besök och de ser vi fram emot. Skönt att få tänka på något annat och få lite sällskap. Sen va de jättelänge sen vi sist sågs, så de ska bli jätteroligt att dom kommer hit.

Så dagens status är alltså fortfarande: Tjock, ingen bebis.